Appleoman

Alltså, hallå. Fin eller.

I tried to be perfect but it just wasn't worth it

Det luktar räkor på mitt rum
Jag tror att det börjar bli dags att städa lite
Ja kommer garanterat bli förvånad över allt jag hittar.
Så om någon saknar någonting så är det bara att säga till (typ en rosa myströja, en jeansskjorta, ett par tights, strumpor, vattenflaska, skjorta och en halsduk)
Ja kaaan ha det i min horisontella garderob. Kan.
Stackars mamma, hon får lite panik på mig.
Jag undrar varför. 

I tried to be perfect but it just wasn't worth it

Det luktar räkor på mitt rum
Jag tror att det börjar bli dags att städa lite
Ja kommer garanterat bli förvånad över allt jag hittar.
Så om någon saknar någonting så är det bara att säga till (typ en rosa myströja, en jeansskjorta, ett par tights, strumpor, vattenflaska, skjorta och en halsduk)
Ja kaaan ha det i min horisontella garderob. Kan.
Stackars mamma, hon får lite panik på mig.
Jag undrar varför. 

Tears in heaven

Just nu känner jag för att gömma mig under täcket några månader eller så.Lyssna på vackra låtar och bara sova och inse många bra saker. Det ligger nåt tugnt i luften de här dagarna. Ändå känns allt så bra. Insåg idag hur kort tid det är kvar tills hela den här världen som man är så van vid kommer spricka. Det kommer inte längre vara en självklarhet. Det gör mig ledsen och vi påminns om det hela tiden. Alla, och jag menar ALLA frågar om framtiden och väntar sig en välplanerad och utförlig plan för resten av livet. Jag har ingen sådan. Jag tror inte jag vill ha en sådan heller men det är ingen som fattar. Alla vill ha svar.

.

Den här söndagen var droppen. Jag orkar inte känna att jag inte hinner med hela tiden. Det känns som att jag ska med ett tåg som jag alltid missar men som aldrig kommer. Ja skruvade känslorna är ibland.


Jag orkar inte heller bli besviken hela tiden. Besviken på allt runtomkring och besviken på mig själv. Besviken för att kah inte gör allt det som jag vill göra. Jag hoppas så mycket nuförtiden. Och om man hoppas så blir man också ofta besviken. Det är en jobbig cirkel, eller nåt.



Hm, jaa. Och så tänkte jag bara säga att jag var på Bodaborg med mina små drillflickor igår. Tjejer i åtta-nio-årsåldern kan vara väldigt elaka mot varandra. Och allt är en tävling. Redan då. Jag blir så trött. Men jag hoppas att allt blir bra nån gång för dem också. Att de inser att det inte handlar om att vara smidigast, snabbast, smartast eller mest populär. Det handlar om att prägla sina handlingar med kärlek och omsorg och ta vara på människorna runt omkring sig som man älskar. Och att vara snäll trots att man inte alltid får så mycket tillbaka.



Och så vill jag bo i ett kollektiv där peace, love and understanding präglar vår vardag. Ta mig tillbaka.

Bilderna är härifrån utom den sista den är härifrån (en mycket användbar sida jag nyss hittat)

;

Ja alltså inspiration till livet kan man få från många håll. Det gäller bara att hitta sina små knep. Ibland glömmer man bort vad som brukar vara ens sätt. Det är då man blir sådär melankolisk som man ibland känner sig. Mina tankar kan skifta över mindre än en  µ-sekund från att ena stunden vara sådär fjantigt lycklig till att bli sjukligt deprimerad. Det kan inte vara nyttigt. Men det är lite så jag jobbar. Imorgon är det fysikprov. So, please send me you prays around lunch tommorow. I totally need them.

Physics killed me

Idag ska jag jobba fysik hela dagen.
Så galet ovärt.




"Hope there's someone who will take care of me, when I die."
-Antony and the Johnsons