Jag har åkt på en båt och umgåtts med spejsade människor hela helgen. Jag har haft ont i huvudet av gunget och min kropp har varit lite utom sig själv. Men ändå har det var fantastiskt. Underbart. Otroligt. Överväldigande. Åh. Jag har också haft pratstunder under fula gamla träd om saker som är finare än allt. Jag har skrattat åt miner så galet att damen bakom mig valde att ta avstånd ifrån mig. Jag måste skaffa en skena till min nacke typ.

Jag är allergisk mot kvadrater och frekvenser.

Jag har hela mitt liv varit den som står ut med saker fast det inte känns värt, bara för att. Eller fast det kanske är dödens tråkigt och ovärt. Men inte längre. Jag orkar verkligen inte. Särskilt inte om det typ börjar på f och slutar på ysik. Alltså det ämnet får hela klassen att vilja hänga sig. Ärligt alltså. Jag har många allergier men det här är och kommer alltid framöver att vara min största. Usch. Det ger mig utslag, panikångest, tungt och andas, och högt blodtryck. Och lite feber.

Reaching forward och lite backwards.

Orden fattas mig idag. Som de flesta dagar på sistone. Fast det känns lite såhär typ.

"I'm inside of me searching through the things
trying hard to find pieces that match together in life
we arranging my confusing thought
trying hard to find feelings that I can bring back alive

I believe in so much more than just be nice and saying alright
I deserve to be this good don't you bring me down
There is so much more to life than this
I just cannot say it straight to your face"

Varje andetag beror på dig.

För att vi är bäst när vi är tillsammans

Idag var en solig dag på alla sätt och vis. I två timmar låg jag på skolans stora 

gräsmatta med tre personer jag tycker mycket om. Vi pratade, skrattade och

 åt glass. Ja men kolla på bilderna bara. Ni ser ju vilken glädje!

Skrattkramper, Nigeria-vänner och Petrus-o-Alva-ättlingar. Ett recept på en sjukt lyckad helg.

Jag måste bara skriva en grej. För två helger sedan var jag i Stockholm och hälsade på mina kusiner där. Vi hade en jättefin kväll tillsammans med musikspelande, pratande och skrattande. Alla mina kusiner är ungefär i samma ålder nu (ja alltså inte på riktigt men typ) och det var verkligen fint.

Och en sak till. Min kusin Cicci, som jag hängde mest med under helgen är en riktigt härlig prick. Vi gick på stan och hängde på vissa andra otippade ställen där det kan  hända de mest oväntade saker. Vill bara säga det att "love connects the world" Typ.
Det var länge sedan jag hade sådan skrattkramp som efter den helgen. Alltså så himla rätt. Och vad tycker vi om Finnar? BUU BUU BUU!!